Fia

Bemanningsbolagen -den nya slavhandeln

Det är inte längre regeringens jobb att se till att vi blir satta i arbete, någon har hittat en ny marknad och börjat sälja kompetens. Bemanningsföretagen ökar kraftigt, för varje dag som går tar de över arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens roll kommer mer och mer i skymundan, de skapar 700 000jobb på ett åt, ett bemanningsföretagen skapar ett nytt jobb var 10:e minut mellan 8-17:00 varenda arbetsdag om året.

Att sälja kompetens är ett finare ord för slavhandel, istället för att arbeta på bomullsfält arbetar dagens slavar på kontor, lager och som chefer. Dagens slavar har arbetskläder, regler som ens chefer på jobbet man hyrs ut till måste följa sig till. Fortfarande saknar man som slav, trots sin kompetens, många rättigheter. Rättigheten att veta hur länge man stannar på sitt jobb, rättigheten att veta vad man får för lön (till och med slavarna i Afrika visste det, inget) och rättigheten att vet när, var och vad man ska göra nästkommande dag.

Istället för en chef har man två, en på stället man arbetar på och en på bemanningsföretaget. Två som håller koll, vill ha rapporter och framförallt veta att man är värd pengarna man kostar/de betalar för respektive. Friheten minskar, en dag går man till ett jobb, andra dagen till ett annat. När man väl får chansen att bli anställd på stället man jobbat på är det inte en själv som person som tjänar på det, utan bemanningsföretaget. Kanske framförallt ens chef där som får en rejäl bonus, har man tur får man en blombukett och en lite högre lön. Företaget som anställer en får en person de vet passar in och framförallt för en mindre peng än tidigare.

Varför anställer man personer från bemanningsföretag om det är så dyrt? Som företagare undviker man lägga tid (pengar) på att hitta rätt person, sålla bland cv’n och hålla intervjuer. Man får möjlighet att pröva personer, passar den inte byter man bara. Hittar man rätt så ser man köpet av kompetens (summan man betalar för att få anställa personen man hyrt in) som en investering, pengar man får igen i arbete och i lägre kostnad. Som konsult lever man i en osäker värld, därför arbetar man hårdare, tar på sig extrauppgifter och försöker göra allt för att visa dom där framfötterna. Allt för att få en “säker” tillsvidareanställning. Ibland ger det utslag, ofta byts man bara ut när tiden gått ut och får påbörja ett nytt uppdrag.

Små ljusglimtar finns det, eftersom jobben söks på nolltid har man möjlighet att få chanser som varken regeringen eller arbetsförmedlingen kan ge en. Chansen till drömjobbet, kanske är det därför ingen vill avvara dagens slaveri? Kanske är det därför bemanningsföretagen fortsätter sälja kompetens.

Själv vet jag bara att jag var en av få som fick min drömjobb så.